alla tror jämt att jag har sånt himla bra självförtroende och allt vad det heter men så är det absolut inte. ibland kan jag stå hur länge som helst och tänka, varför alla dessa komplimanger? om tex min röv,  fattar inte vad alla boys där ute ser i den men de är väl så , to die for .. hoppas ni vet det flickor .   men jag antar att det bara är att aceptera, så jävla mycket kan man inte förändra med sin kropp , jag kommer ha mina jävla ridmuskler ett bra tag till, vad ska man göra?  orkar inte bry mig längre , och jovisst mitt självförtroende har ökat. och det ska den fortsätta att göra! jag tänker jämt att alla är avundssjuka som dom såklart är!





och visst de flesta tror nog att jag är en sån där partybrud som gör allt så jävla spontant och galet som möjligt. visst jag festade väldigt mycket förut, lite för mycket, men de stadiet är förbi, rykten blir som luft och det är sånt som man verkligen inte orkar med. jag har varit en partypinglA och det kommer jag alltid att vara , för vem är det egentligen som fixar allt och jäämt! har kul på fest? jo evelicious.   

men till det jag älskar mest då , vad tror ni det är? killar, kompisar, festa, shoppa .. hästar?
jo hästar är det bästa jag hittils har mött och levt med, när något blir bättre än det vet jag inte vad jag ska göra, jag har gråtit och gråtit över dessa djur hur mycket som helst.  och jag har älskat dom så himla mycket men nu är dom borta ifrån mitt liv, mina bästa vänner. hur tror ni seriöst det känns?  men jo , klart de va därför jag började festa , de fick mig att glömma för stunden, men nu har jag blivit starkare och kan handskas med problemen själv.
men så ni vet, jag älskar hästar mest på denna jord .







och jo en stor punkt: kompisar. jag har hafft massvís med kompisar, och har fortfarande det, får ofta höra att jag känner många. men vad är äkta egentligen? kommer ihåg när jag började på Öjeby i norsholm (ridklubb) var 4 år då, och ca 4 år senare träffade jag en ny kompis där, jo isabella. vi va exakt varje dag, vi gjorde allt tillsammans fick uppleva allt tilssamans inom hästvärlden och även den andra, den skrämmande.  åren gick och annat började hända, jag fyllde 12 hade fortfarande min b-ponny chanté som va mitt liv. 

 på min 13:års dag fick jag höra det hemskaste som skulle hända mig , mamma&pappa skulle skilja sig, vi flyttade ifrån skärblacka då vi då bodde till åby, generalsgatan i stan, haga, norsholm, blacka igen. listan är lång och 10 flyttar på 2 år slutade det med, jag och bella börjar komma allt mer ifrån varandra,  även under den här tiden brukade jag åka ut med båten med pappa och mamma, jag hittade min andra bästa vän; bea. vi va exakt lika dana, alla trodde vi va tvillingar och när jag senare flyttade till åby var vi oskiljaktiga , jag saknade tiderna i norsholm och förstår det ännu mer på kunskap andra året i 7:an då bea& isabella börjar, i samma klass.

de blev såklart tajtare och både jag och bea, och jag och bella gled isär. de här kändes skit och jag började umgås med emelie, jag mådde jättedåligt över allt,  hoppade av skolan höstterminen i 8:an och sedan kom tillbaka. allt jag ville va de gamla livet, hästarna med bella, båten med bea mm. idag så är jag och bea tajta till och från, men det är fortfarande långt ifrån bra kompisar, och de kommer ta ett tag innan det kommer kunna bli så, det är väldigt synd. bella och jag har nästan ingen kontakt.  nu har jag istället massvis med kompisar som jag hatar, vill helst att dom ska dra men kan inte säga vad jag tycker då jag får dåligt samvete.   men josefina palmqvist är den närmaste nu, jag delar med mig av mig och hon av sig, och konstigt nog blir det något bra.  några som också varit med under hela den här tiden är sara&matilda, även på hästtiden, fjortistiden och nu,  dom vill jag aldrig släppa.  för vi kommer alltid tillbaka till varandra konstigt nog, något som andra vänner inte gör. men ni , ni är speciella.



oh gaash vad långt det blev.  va tvungen att skriva av mig fan .
de sista blev faktiskt lite av mitt liv också  ,

om ni ser de här först, sätt på lite musik samtidigt;



Gallery - Mario Vazquez